Smått o Gott som kan vara bra o ha!
Höglundar i Stenkyrka
--------------
Bakom murar och plank
Lars Bäckmans populära vandringar avklarade för den här gången. Vi har fått hans text "Våra kyrkoruiner", kan läsas här>>
-----------
Stenarna vid vägkanten, på Romavägen.
Stenarna ute i Roma myr är en gränsmarkering; här möts fyra socknar: Akebäck, Barlingbo, Follingbo och Roma. Motsvarande finns även på andra platser på Gotland, jag kommer bara inte på någon just nu. Sådana gränsmarkeringar var förr mycket viktiga, de låg ofta vid någon väg och resp. socken och gård var ansvarig för väghållningen. S.k. väghållningsstenar finner man i dag bl.a. på Norrlanda Fornstuga och Bungemuseet. Jag vill minnas att ytterligare information står att finna i den lilla boken "Vägar och stigar på Gotland".
Markeringarna ute i Roma myr har dock ingenting med väghållningen att göra; där fanns ingen väg från början. Den ursprungliga Roma-vägen gick förbi Svajde vät, genom Follingbo "by" fram till bron vid Hallfrede. Här for man vanligen den nu "gamla vägen" mot Stava och först därefter in mot Diskarve och Roma. Det gick även, att från Hallfrede fara förbi Akebäcks kyrka, för att komma in i Roma vid valskvarnen - i dag Labans.
Den nuvarande Roma-vägen - Roma-autostradan - färdigställdes på delen Hallfrede - Roma först 1956 - 57, om jag minns rätt. Sträckan Visby - Hallfrede kom långt senare, omkr 1970(?).
/Bertil Bergström
Angående små skyltar på husen i innerstan - VR
De små skyltarna på många av innerstadens hus är kvar från när man började med sophämtning. Hade man betalat avgiften fick man en skylt på huset, den visade då vart sopgubbarna skulle hämta soporna, som ställdes ut på gatan.
Ur Visby stads minnesskrift 1970
RENHÅLLNINGSVERKET
Först 1903 kom stadsfullmäktige underfund med att renhållningen i staden nog inte var vad den borde vara – trots att man sedan 1874 haft en hälsovårdsnämnd för övervakning - och utsåg två personer att göra en studieresa till Eskilstuna.
Resan resulterade i att Visby 1911fick en renhållningsstadga och det tillsattes en renhållningsstyrelse.
Samma år anvisades 38 750 kr för att norr om staden uppföra en pudrettlada jämte vagnvåg och tvätthus. Vägen dit måste också iordningsställas. Vid stadens stall öster om staden skulle uppföras en tillbyggnad, avsedd att inrymma för renhållningen nödiga hästar och en vagnbod. 1920 beviljades 12 000 kr till uppförande av en sopförbränningsugn för renhållningsverket och 1924 inköptes den första lastbilen.
/Wiveka Schwartz
Pudrettsystemet.
Detta system kan åtminstone vi gotlänningar se som en direkt efterföljare till medeltidens latrinkällare. I dessa utrymmen samlades allt avfall från innevånarna. De tömdes regelbundet och innehållet användes som jordförbättring och gödning på de magra stenåkrarna runt Visby. Dessa tömmare hade säkerligen flera namn eller benämningar, "Nattmän" var kanske det vanligaste.
Vi vet, att dessa system var länge i bruk; en av de senast upptäckta källarna - Hästgatan, Akantus gård - fick sitt understa lager daterat till ca. år 1700 och var, av innehållet att döma, i bruk hela detta sekel ut. Först därefter glömde källaren bort eller ersattes av något annat.
På andra orter samlades latrinet i tunnor eller fick helt enkelt ligga under sitsarna på gårdarnas TC, (ty. Plumpsklo). För att minska lukt och andra obehag kunde efterhand kalk eller torvströ tillföras. Även detta avfall samlades in av särskild personal. Sök i Wikipedia på "Pudrett".
Detta system var tämligen vanligt i Sveriges tätorter vid sekelskiftet 1800 - 1900. Vid denna tid började våra nutida klosetter (WC) komma i bruk och latrinet avleddes med hjälp av vatten till närmaste vattendrag - på gott och ont! Man var medveten om, att föroreningen av vattnet skulle (på sikt) kunna föra med sig sanitära olägenheter. I flera städer stod det verkligen strid om vilket system, som skulle väljas: Bibehållet pudrettsystemet eller införandet av vattenavlopp. Känsligaste var det, när recipienten (vattendraget) användes för egen eller annan orts vattenförsörjning.
Visby var i detta avseende "väl försett" med det "omättliga" havet omedelbart intill, vilket till yttermera visso inte användes för vattenförsörjning. Almedalen, den gamla hamnen, var länge i bruk, skriver såväl Steffen som Swanström. Jag erinrar mig från min uppväxttid utsläppsställen vid Kruttornet, Inre hamnen - sommarmorgnar såg man vattenytan därstädes betäckt med kondomer och andra otrevligheter; där landade kryssningsfartygens barkasser vid trappstegskajen!), betongpiren vid Lasarettet. Sannolikt fanns det också avlopp i bäcken genom Palissaderna, även om den så småningom kulverterades för enbart dagvatten (regnvatten). Möjligen fanns där fler utsläppspunkter, jag minns in alla.
På 1950-talet byggdes så den avskärande huvudavloppsledningen runt och genom Visby för att mynna i havet, där nu kryssningskajen ligger. Där var havsvattnet aldrig speciellt inbjudande, stranden full av fekalier och annat. Vid slakteriets s.k. "Storslaktdagar" var det djupblå havet närmast rött; ett stort nöje för alla måsar och trutar, som under stort skri och oväsen där sökte sin näring! Lika illa var det vissa dagar faktiskt även nedanför Lasarettet!
Däremot var Märgelgropen ren, där badade vi gärna. Den fylldes med grundvatten ur de omgivande klipporna - beskåda och avnjut gärna vattenfallen vårtid runt f.d. GLC- området vid Kopparsvik,
Påpekas bör kanske, att stadens nuvarande huvudpumpstation för avloppsvatten, den som lyfter vattnet från strandens nivå upp till avloppsverket, är belägen omedelbart bredvid kryssningskajens beryktade bro över Färjeleden - den gröna byggnaden. Det förkommer att där luktar!
Vårt nuvarande avloppsreningsverk togs i drift 1967, i första etappen endast mekanisk slamavskiljning. De biologiska och kemiska reningsstegen tillkom ca. 10 år senare. Utloppet från reningsverket mynnar på 7 m djup, ca. 100 ut från stranden.
/Bertil Bergström
Här nedan kommer en länk till en historiesida om Energins historia på Gotland, kul fakta!
Båtsmanshållet
Kjell Ohlssons bok: Det gotländska båtsmanshållet.
Bengt Hammarhjelms bok: Gotländsk krigshistoria , samt hans bok tillsammans med Johan Engström: Gotlands militära historia under 1000 år – från Torsburgen till Nya Wisborg.
http://www.tjelvar.se/batsman/bt-4.htm
www.bygdeband.se som innehåller lokalhistoria från hela Sverige
och alla hembygdsföreningar Västergarn
Fisket i rännorna mm (Edvin Norragårds skrift om fisket bifogas)
Eftersom kronan ägde kustmarken och vattnen direkt utanför så blev Västergarn den enda kustsocknen utan egen kustfiskerätt. Fisket fick istället ske uppströms i åarna (bl a vadet och fiskerännorna). Kronholmen har sitt namn av att den ägdes av kronan. I äldre tider var det ju en ö.
--------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett tips om den av Länsstyrelsen anlagda "Fågelstigen"
på södra hällarna invid rastplatsen Träffpunkt Gotland.
Där kan man i Visbys omedelbara närhet njuta den
vackraste fågelsång, bland annat lövsångare, törnsångare och näktergalar.
POLHEMSGÅRDEN, Tingstäde
Behöver du ett eget fikastopp i Tingstäde med din bussgrupp? Om du bokar i förväg kan du få ett trevligt kaffekalas på Polhemsgården. Hembakt och uppdukat i ladan, gott och mysigt!
Med eller utan berättelse om gården och Polhem, samt om Tingstäde hembygdsförening.
Kontakta Berit och Kjell Pettersson, tel 0498-27 42 24 eller 070-661 59 44 (Kjell).
Guidetips från Sylve Westberg!
Lärare på kursen 2003-04 tillsammans med Per-Åke Sporre.