Gotlands Guideförening

Reportage 2024

Gotlands Guideförening rundar av 2024

Trettiofem glada medlemmar samlades i Langska Huset i Visby. Vi startade med den framdukade glöggen och julinspirerade fikat som medlemmar ur Langska Föreningen fixat. Detta huset är verkligen som det står på deras hemsida, en social och kulturell oas. Efter föreläsningen som Bertil Thorslund berättade för medlemmarna om Tobias Lang som bodde och verkade här i området runt Kopparsvik i slutet av 1700 - och början av 1800 talet, gick några en trappa upp till den nuvarande utställningen, andra tog en påtår innan vi sa GOD JUL och ser fram mot ett spännande och händelserikt nytt år!

 

Lotta Bogaeus

 

PopUp-guidning i Visby 22 och 23 november

Guideföreningens bidrag till Hanselyftet i vecka 47 blev enligt följande. Vi har en gång tidigare genomfört en så kallad ”PopUp-guidning och tänkte att det nog skulle passa för att sprida information om i detta fallet "Hansan och Hansans betydelse för Visby och Gotland". PopUp-guidning betyder att man erbjuder berättande för folk som passerar förbi. Delar av de som ville medverka gjorde en gemensam promenad den 9/11 i "Hansans spår", där jag instruerade hur vi skulle gå till väga. Slutligen blev det 12 entusiaster som ville delta dagarna 22-23/11. Vi valde 5 platser att berätta om; Almedalen, Packhusplan (Rolandstorget), Stora Torget, S:ta Maria samt Muren, med utgångspunkt Österport. Fredagen bjöd på minusgrader och en isande nordvästvind, guiden på Stora Torget stod 2 timmar utan besök. Själv stod jag vid Domkyrkan i 2 timmar och fick prata med 18 personer. Dagen efter hade jag 15 intresserade under en timme. Lördagen var vädret behagligare med stundtals sol. Via de rapporter jag fått från de övriga guiderna så bedömer jag att vi "nådde fram" till drygt 100 personer. Många uttryckte stor uppskattning för initiativet. En del hade nåtts av förhandsinformation, många inte.

 

Bengt Lingström

GGF studiebesök till Magasin Wisborg 5 november

Över ett fyrtiotal nyfikna GGF medlemmar besökte Gotlands Museums lagerlokal i Wisborg den 5:e nov.  Tydligt att besöket bedöms som mer intressant en valet i USA. Johanna Pietikäinen, avdelningschef för Samlingar och Arkiv och arkeolog Per Widerström tog emot oss.

Johanna beskrev den f.d. militärlagerlokalen och dess lämplighet då det är en rymlig och välbyggd lokal. Magasinet övertogs 2014. De olika samlingarna inkluderar arkeologiska föremål såsom konst, kulturhistoriska- och naturhistoriska samlingar. De äldsta är från 1874. Förutom en omfattande mängd olika objekt, 500 000 stycken, finns en mängd olika ben och skelett.

Per undersöker och forskar om bildstenarna. Genom att bildstenarna är unika för Gotland kan man kalla Per för världsmästare. Samtliga deltagare har både sett och läst mycket om våra bildstenar. Våra presentationer av bildstenen, antingen på museet och ute i naturen skiljer sig en del beroende på vilket underlag man har läst eller lyssnat till. Per gav en förkortad förklaring om dessa föremål. Vi har tidigare lärt oss att det finns 570 bildstenar sammanlagt. Samlingen är utspridd, 93 st finns på Stockholms Museum och 209 st på Fornsalen. Det står kvar 70 ute på ön. Över 220 är inmurade i murar och kyrkor. En del har också förvunnit, även om det skulle vara svårt att bära hem utan att någon ser det.

Enligt Per finns det för närvarande 700 stycken plus en del bitar från trasiga stenar. De första studierna gjordes under 1852 av Carl Säve. Mycket forskning om bildstenarna har pågått under de senaste 100 åren. Mycket av tolkningarna är baserade på Uppsalaprofessorn Sune Lindqvists (1887 – 1976) två detaljerade böcker på tyska, där han ordnade de olika stamformerna i 5 kategorier, A tom E. Böckerna, “Gotlands Bildsteine”. publicerades 1930. De är tyvärr inte längre aktuella, med nya upptäckter och tolkningar. Han studerade bara 240 bildstenar vilket motsvara ca en tredjedel av de som hittats.

 

• Typ A år 0 - 600 e.Kr. (Järnålder)
  Dessa utformades under den romerska järnåldern. De kan också ha influerats av romerska skulpturer. Det var vanligt med den typiska ”solsymbolen”. Det är inte helt säkert att den representerar solen. Det kan eventuellt vara framtiden. De är svårt att datera pga. brist på relevanta föremål under eller i närheten av stenarna. De finns i både yxa och fallos-formen
  
• Typ B år 500 – 700 e.Kr. (Folkvandring till Vendel)
  Väldig få har forskat vidare med bildstenar från denna period. De saknar intressanta bilder eller konst. De har oftast bilder av fåglar och har en ram runt utkanten. De har använt en särskild typ av kalksten som bara finns i mindre block och som gnistrar och glimrar. De kan vara synliga på ett avstånd på upp till 2 km.
   
• Typ C år 700 - 900 e.Kr (Vikingatid)
  Vikingarna var konstnärliga och gillade extravaganta begravningar. Deras bildstenar har många olika teckningar. Det är vanligt med hästar, vikingaskepp med segel, kvinnor med dryckeshorn, ryttare och vapen. Tolkningarna har skilt sig mellan forskarna från olika perioder. Sune Lindqvist målade en skäggig gubbe som numera tolkas som en kvinna i en ormgrop med ett dryckeshorn i handen. Det finns en viss koppling till romersk konst igen.
  
  
• Typ D år 750 – 1 000 e.Kr (Vikingatid)
  Bildstenarna har mycket detaljrika och är överdrivna. Det visas kvinnor som driver vagnar och slädar. Tor finns med sin hammare på en del. Formen med ”champinjonen” kan också tolkas på olika sätt. Kan det vara ett nyckelhål? Kanske en dörr eller den kända fallosen? I den arabiska världen finns också portar eller dörrar med liknande former.
  
  
• Typ E år 1000 – 1150 (Vikingatid)
  Konsten är av en högre kvalité men runorna tillkommer. Det kristna korset finns också med på de flesta. Runorna kan likna en dödsannons eller nekrolog (minnesruna).

 

Inbyggda bildstenar

Det finns ganska många stenar inbyggda i våra kyrkor. Några exempel:

• Akebäck har tagits ur väggen
• Gothem finns på toppen av en pelare som stödjer taket
• Stånga finns som stöd till ett konstverk
• Fröjel en båt med vikingar
• Atlingbo finns spår av originalfärg kvar i bilden. Bra för forskare.
• Bäl skadad av moderna elektriker som installerade kablar genom stenen
• Burs 2 stycken är borttappade

 

Dagens forskning

Med modern utrustning som speciella lampor och datorprogram som tolkar figurerna används i dag. Det finns forskare i många olika länder som utvecklar sina metoder. När färgerna tas bort i ett program kan bilderna tolkas på nya sätt. Skuggorna gör tolkningarna besvärliga. Dagens kameror har en enorm upplösning av 150 megapixels (tror jag).

 

Övriga föremål

Vi gick igenom flera rum på två våningar. Det såg ut som en gigantisk loppis med många föremål från mera moderna tider. Jag hängde inte med h. Troligen såg vi föremål av den begåvade Tyra Lundgren och konst från skulptören Carolina Bruce (Brucebo i Väskinde). En del trasiga bildstenar fanns också tillsammans med konstverk från olika kyrkor. Svenska kyrkan äger fortfarande sin konst. Den bevaras på ett bra sätt på Magasinet.

 

Nick Nancholas

 

Höstutflykten 2024

 

Tidig morgon (12/10) samlades ett trettiotal  guider utanför Österport för den årliga höstutflykten. Strålande sol men kall vind motade oss snabbt ombord på Anderssons buss som kördes av chaufför Peter. 

 

På väg till vårt första stopp - Buttle bildstenar- njöt vi av vackra höstvyer som färggranna lövträd och mängder av flyttfåglar. 

En av de två bildstenarna är Gotlands största och nästan fyra meter hög. Stenarna restes på järnåldern då det i denna del av Buttle fanns flera viktiga vägar och bosättningar. Vi for vidare till Buttle festplats där  Laila tog emot för att berätta mer om socknen.

Kalkbränning har varit viktig och bl.a. bekostat festplats och gett kalk till att putsa Storkyrkan i Stockholm. De endast ca 100 bofasta håller igång många olika företag som jord-och skogsbruk, kvarn, djurhållning.

Och  över alltihopa fladdrar den mycket sällsynta Dårgräsfjärilen.

 

Nästa anhalt var Vänge skolmuseum. 

Anders och Karin som bor och verkar där tog emot. Vi ringdes in till lektion och Anders berättade om skolbänksutställningen som kom till för 27 år sedan då Vänge hade haimkumstdag. Alla bänklock är olika huggna och i olika sorters sten. Skolutställningen inomhus imponerade och även trädgårdens permanenta installationer och förgängliga av äpplen. Vi tog oss  också en titt in i Karins målarateljé'. Vänge  kyrka fick även den besök av de som ville eller hann.

 

Raskt iväg mot Liste gård i Norrlanda och en hägrande lunch, kajpsoppa och äppelpaj. Christina, ägare till Liste, berättade om gårdens verksamheter.

Man driver vandrarhem, restaurang, galleri, blomsterodling, djurhållning och en vaccinationsklinik. Denna dag vägdes jättepumpan som tronade i sin halmhög. 204 kg , inte illa! Tiden ilade och Lars-Ulle som vet det mesta om Norrlanda fornstuga följde med oss dit. Byggnaderna på gården är fraktade dit från andra gårdar och innehåller många intressanta ting bl.a "dopstenen". Att fornstugan finns bör vi nog tacka Gustaf Larsson, Gotlands "nationalskald" för. Ett sista besök för dagen skulle hinnas med och vi  lämnade denna lilla pärla. 

 

Snart var vi  framme vid Stafva gård och "Sjaustrukocken" där vi  steg in i  en härlig doft av kryddor och annat ätbart.

Niklas och Ella semestrade så vi  blev väl omhändertagna av ursprungskocken Tommy med son och familj. 

Man saluför inte endast ätbart utan också njutbart för ögat som t.ex grant målade reliefer utskurna av Tommy som inte vill vara "bara" pensionär.

Här passade vi på att handla och provsmakade äppelmust från Halfvede musteri. 

 

Allt kul har ett slut och vi återvände till Visby. Men än en gång har vi blivit varse att ingen vet allt och är man guide så är man. 

Alltså passade flera på att dela med sig av intressant info om besöksmålen eller sådant vi passerade utmed vägen.

Tack till er och till styrelsen som planerade dagen.

 

Marianne Ericsson

Gotlands guideförening på besök i Visby Domkyrka den 2 april

Ute härjar ett förfärligt oväder. På radion pratar de om snö.

Kathy Gow-Sjöblom hälsar oss välkomna varpå 30 frusna själar ur guideföreningen slår sig ner i Swertingska kapellet, numera Stora kapellet. 

Kathy inleder en fängslande föreläsning med: Handel och kommers-Makt och politik har gett oss en domkyrka här på Gotland. Vattnet som omger Gotland var dåtidens motorväg. Ön var en bra rastplats med sitt läge i Östersjön. Här kunde de stora sjöfararna pausa och samtidigt idka handel. 

Kathy fortsätter sin spännande berättelse med att prata om sibiriska ekorrar, pälsverk, Novgorod och Miklagård. Vi lyssnar andaktsfullt, utan att ställa frågor. 1225 blev St:a Maria församlingskyrka för tyskar, får vi veta.  Vid ett fredsavtal mellan Sverige och Danmark/Lübeck 1570 blev Visby eget stift och St:a Maria sedan en domkyrka . Kathy visar bilder för att ytterligare få fart på vår inre föreställning av hur denna magnifika byggnad förändrats genom århundraden. 

Fakta och siffror blandas med sagor och legender. Sagor och legender som handlar om guld. Guld som någon gömt och som någon annan hittat. Guld som ändrar en fattig skomakarpojkes öde till att bli en rik borgmästare i Visby. Kyrkan är i ständig rörelse, det ändrar sig hela tiden, avslutar Kathy.  

Ole Kaspersen som öppnat kyrkan för oss i kväll håller en kort dialog med oss om Domkyrkan och turism/besöksnäring. 

Fulla av intryck lämnar vi kyrkan. Ovädret verkar ha tilltagit. Ett svagt mummel hörs i mörkret utanför kyrkan. Det där var riktigt spännande, men vart tog våren vägen...hur många starurar är vi uppe i nu, säger mumlet.

 

Gotlands Guideförenings bussutflykt 13 april

Vi startade kl 09:00 i fullsatt buss från Östercentrum mot Burs. Ann berättade smått och gott om Burs i bussen. Solen tittade fram när vi anlände till vårt första stopp, Egon Klints Sojdemuseum i Burs där vi kikade på Sojdet och byggnaderna med spännande innehåll. Efter fikapaus tog bussen oss vidare till fattigstugan, skolmuseet och historien om Jätten Edman bördig från Burs, med sina 245 cm. Fattighuset byggdes 1816 och var i bruk ända fram till 1949. Skolmuseet hade intressanta föremål från den gamla skolan i Burs. Lunchen intog vi på Strandakar Hotell & Restaurang innan bussen körde oss vidare till Stavgards Vikingagård. Föreningen höll på att rusta gården för säsongen och vi fick en guidning på platsen med dess historia. Vanges Gårdsmuseum har otroligt många föremål att visa upp. Det visar sig att Birger Kristiansson föddes på gården och samlade på gårdsföremål från hela Gotland som en sidosyssla till bondelivet. Birger lämnade jordelivet 2015 vid 91 års ålder och skänkte hela samlingen till Stiftelsen Vanges Gårdsmuseum för framtida besökare.

Vårt sista stopp på denna innehållsrika dag blev Hjorters Kapell och Chokladstallet. Hjorterianerna var en religiös rörelse som uppstod på södra Gotland i mitten av 1800-talet. Jöns Hjorter lät uppföra Hjorters kapell där Hjorterianerna hade sina möten och bedrev skola i kapellet. Chokladstallet ligger på en gård bredvid Hjorters Kapell där man kan köpa egentillverkade chokladpraliner och andra godsaker. Söderturen var avslutad och vi tackar arrangörer, guider och andra entusiaster (ingen nämnd eller glömd) för denna härliga dag.

Mia Larsson

När Magnolian blommar åker vi till Botan

Föreningen Gotlands guideförening har denna vår tagit initiativ till att besöka Botaniska trädgården i Visby, eller ”Botan” som den kallas i folkmun. Där fick ett trettiotal guider gå genom parken under ledning av Botaniska trädgårdens egen trädgårdsmästare, Bonnie Öhman. En kvinna med ett gediget kunnande som med stor självklarhet berättade om hur ett arbetslag som består av tre helårsanställda, två säsongsvaktmästare och en säsongsanställd klarar av trycket på denna park som är känd vida omkring, inte bara i Sverige utan i hela Europa.

 

En mästare berättar

Trädgårdsmästaren Bonnie Öhman inleder med att berätta om hur man vaccinerar träd som löper risk att bli sjuka. Almsjukan har säkert de flesta hört talas om.

- Varje år vid savstigning vaccineras almarna i Botan. säger Bonnie Öhman

Hon berättar också om hur parken sköts, vinterträdgård med perenner, ovalen med sin pelare och Agarve som inte planteras utan sätts i krukor för att markera ovalens yttre knutpunkter, hur går det till Bonnie?

- Vi har fyra stycken Agaveplantor som vi med hjälp av vår lastare placerar ut i varje spets på planteringen i Ovalen. Dessa placeras i betong rör som finns under gruset, berättar Bonnie Öhman.

Den plats som under tidig vår har det största blickfånget är där den Japanska Magnolian växer, den smäckra gångbro som löper över rinnande vatten är ett välkänt och vackert fotomotiv för gotlänningar och ett vanligt talesätt på ön är att när Magnolian blommar åker vi till Botan.

Vad är det speciella med Magnoliaträdet?

- Den japanska Magnolian är otroligt vacker nu när den blommar så fint i vitt. Även senare är fruktsättningen häftigt med sina rosa frön, säger Bonnie Öhman.

Vi får veta mer och mer under den guidade turen i Botan. Vilka tror du de tre vanligaste frågorna från turisterna är? Et: Var är näsduksträdet? Två: Var är toaletterna? Tre: Var ligger Almedalen?

Men vilken är den ovanligaste frågan som Bonnie har fått?

- Oj, varför blommar inte rosorna i april? Eller har du bra tips på en bra köttrestaurang? Eller var finns närmaste skoaffär? Det är exempel på intressanta frågor vi fått, säger Bonnie Öhman.

 

Kan det vara Zlatan?

I Botaniska trädgårdens södra del finns träskulpturen som föreställer Carl Von Linné, inte att förväxla med Zlatan Ibrahimovic som ett rykte gör gällande att en del besökare tror att det är. På träskulpturen finns nu ett par plåtar som täcker hjässan och de är till för att skydda konstverket mot fukt. Förra sommaren upptäcktes nämligen ett getingbo i Linnés huvud och nog för att han är själva sinnebilden av flora och fauna men att husera ett gäng getingar innanför pannbenet var nog inte avsikten med statyn. Många underfundiga och dråpliga historier finns om Botan, men det som betyder allra mest är  kunskap.

I mitten av parken finns vackra pelare som tillsammans utgör en halv cirkel av kolonner sammanfogade med träbalkar. Runt dem klänger en honungsros. Jag frågar Bonnie Öhman om hur de arbetar med parken, hur sköter man till exempel om en sådan ros? Och hur gör de för att bibehålla träden?

- Det tar ungefär vecka för mig och en kollega att beskära den, vi gör det i början på mars men det hänger lite på vädret också. Rosen beskärs hårt och binds in för att hålla sig på plats. Samma gäller rosen ’Lykkefund’ som växer på pelaren i Ovalen, säger Bonnie Öhman.

Fundament och framtid

Den som är intresserad av arkeologi och historiska fynd kan nu se det fundament till S:t Olovs ruin som upptäcktes när växtligheten framför klipptes ren av trädgårdsmästaren. Och på tal om fundament - spännande är också det runda bord som finns i parkens södra del, under guideturen visar det sig nämligen att det finns äldre litteratur som daterar bordet till ett av Kalvskinnshusets pelarfundament. Kalvskinnshuset låg vid nuvarande Packhusplan i Visby på 1200-talet. Långt tillbaka i tiden alltså, men i Botan finns även framtiden i form av ett lokalt klonarkiv för växter. Botaniska trädgården är därmed en del av Nationella genbanken och bevarandet av den biologiska mångfalden. Om till exempel en växt i genbanken dör och den finns i Botans klonarkiv så hämtas den växten och sätts in i genbanken. Till sist, vilken är den äldsta växten i Botan?

- Det finns ett träd som är äldre än Botan och det är det gamla Stenkyrka äppelträdet som står nere vid södra entrén. Ett fint gammalt träd som kämpar på trots att det sedan länge lagt sig ner och är ihåligt. Vilar i en barkbädd där vi i höstas planterade tulpaner. svarar Bonnie Öhman.

Hans Gustafsson

Tåg och järnväg på Gotland

En söndag i maj träffades 20 medlemmar från Gotlands Guideförening i Dalhem. Ämnet för dagen var järnvägen på Gotland som Peter Doolk skulle berätta om och visa för oss. Han är en av alla entusiastiska medlemmar i Museiföreningen Gotlandståget som startade 1972. Idag ingår flera ånglok, andra lok och ett stort antal vagnar. Samt det senaste  förvärvet som är en motorvagn.

Det var ju en revolution när det inte längre behövde ta tre dagar med häst och vagn att ta sig till Hemse. Peter började från början. Året var 1878 och den första järnvägslinjen gick mellan Visby och Hemse. Järnvägslinjerna byggdes ut hela tiden under slutet av 1800 talet och början av 1900 talet. Till slut gick det att åka tåg hela vägen ner till Burgsvik och upp till Lärbro. Mycket gods skulle fraktas till hamnar från de stora gårdarna. 1894 startade Sockerbruket i Roma där mycket sockerbetor behövdes till att göra sockret och som därefter skulle på export.

Vi fick lära oss skillnaden på ett Stationshus som i Hesselby ( har en stins ). Banvaktarstuga som Tule station var tidigare ( har en banvaktare som har till uppgift att se till att spåren är i god kondition ). Nu vet vi även att bredden på rälsen mellan Dalhem och Roma är 891 mm som är det gamla måttet tre fot. Nedläggningen avslutades 1960 då transporter och persontrafik ersattes av lastbilar, bussar och den privata bilismen var ju vid det laget utbredd. På området finns ett lärorikt museum.

Vi köpte fika på Caféet  och umgicks i solskenet medan vi lät all spännande information vi fått sjunka in. Vi hann också se närmare på dressinerna som går att hyra!

Lotta Bogaeus

Gotlands Guideförening besöker Biskopsgården & Kapitelhusgården i Visby

Biskop Erik Eckerdal tog emot oss och inledde några informativa och intressanta timmar i biskopskvarteret. Vi började med en rundvandring i biskopshuset som leddes av biskopen själv, varefter hans sekreterare Grym Sara Westberger tog vid och förde oss genom de smakfullt möblerade rummen och vidare till biskopens privata kapell och den vackra trädgården som omger biskopshuset, fyllt av fruktträd, valnöt, ginkgo, mullbär och andra rara träd. Biskop Eckerdal är den 20:e biskopen i Visby stift, och basar även över SKUT, Svenska Kyrkan i Utlandet. Fram till 1572 tillhörde Gotland Linköpings stift, varefter Gotland blev eget stift. Fast fram till 1772 kallades biskoparna för superintendenter enligt dansktidens språkbruk.

Besöket fortsatte till det medeltida Kapitelhuset där vi bjöds på en vandring bakom kulisserna av kunniga Susanne de Pauli. Här residerade biskopen från Linköping när han besökte Visby vart 3:e år för att möta öns präster. Det vackra huset används numera som restaurant, särskilt under medeltidsveckan, då huset sjuder av liv. Det har emellertid inte alltid varit så högt uppskattat, och under en tid har huset till och med fungerat som biskopens vedbod och lammstall!

Vi gick runt i stall och skänkstuga, uppför trappan till den ståtliga kapitelsalen, fick vandra genom en mörk källargång där det sägs att spöken ofta visar sig. Gången mynnar ut i ett kusligt källarrum från 1100-talet med vackra takvalv och till all lycka med en brant medeltida trappa upp till ljuset och den vackra örtagårdplanen.

Årsmöte med Gotlands Guideförening 

Lördagen den 17 februari samlades 41 medlemmar till sedvanligt årsmöte på Joda restaurang. Lotta Bogaeus hälsade välkommen och lämnade över klubban till årsmötets ordförande Siv Olofsson. Ingen i styrelsen ville avgå och ingen ville att någon skulle avgå, så styrelsen består oförändrat av Lotta Bogaeus, Anna-Britta von Schulman, Marina Guldström, Roland Almquist, Katarina Krusell, Bengt Lingström och Ann Thulin. Leena Olsson och Carin Backlund fortsätter med revisionsansvaret. Jan Luthman och Björn Lundqvist utgör valberedningen. Fjolårets aktiviteter var 10 till antal, av varierande slag. Mest uppmärksammat var föreningens hejdundrande 40-års jubileums firande i S:t Klemensruin och på Frimis.

Efter animerade diskussioner under ”Övriga frågor” och uppskattat fika, äntrade Mats Ekedal, för att berätta om Skarprättare på Gotland. Något ve och fasa blev det inte. Genom släktforskning trillade Mats över benämningen Skarprättare och blev nyfiken. Han började forska i deras vardagsliv – familjeförhållanden, inkomstkällor, fritidshyss, osv. Kaosartat var det. Bödelns familj drev bordell vid Österport. Rackaren var bl.a. slaktare. Hans fru var kostrypare. Hon ströp ihjäl kor som han tog hem. Familjen levde gott på fint kött. Bödeln och hans omkrets hade beskydd i höga kretsar, då få och låga straff utdömdes. Biskopen fick veta att det utövades ritualer i skogen. Han krävde hårda straff, tills han förstod att det var Bödel Lasses gäng. Fallet lades ner. Ja, många var historierna. Det finns mycket att hämta i arkivet.
Medlemmarna tackade styrelsen för ett gott och idogt arbete.

 

Kathy Gow Sjöblom

Guideföreningen på Svenskbygården

Ett trettiotal medlemmar lyssnade på Sofia Hoas som är ordförande i Föreningen Svenskbyborna, men även engagerad i hjäparbetet för Gammelsvenskby. Hon redogjorde över byarna på Dagö där gårdsnamnen ofta utgjorde personnamnen, typ Hoas, Annas, Kotz m.m.

Vi fick veta om 1700talets vandring under Katarina den stora, alla som gick och hur många som faktiskt kom fram. Bosättningarna vid stranden av Dnepr, och den svåra början. Man lovades land och färdigsådda gårdar. så blev det inte! Tiden efter första världskriget och utvandringen därefter. Hur man efter det andra världskriget kunde fortsätta komma "hem", dom som inte trivdes och återvände till Zmijivka där Gammelsvenskby är en del. 

Jordarna där var bättre än på Gotland och byn kallas för potatisbyn! Vi fick veta hur det gick för återvändarna under Stalin, och vi var glada att Sofias farmor och farfar stannade i Sverige....

Svenska språket finns ännu kvar även om gammalsvenskan tynar bort lite.

Föreläsningen handlade inte bara om historien utan vi fick även en färsk rapport om läget. Om hur mycket som är bombat, (Putin är inte snäll). Men också om viljan att återuppbygga, och om moralen hos invånarna som närmast stärkts av terrorbombningarna. Kaffe med kärleksmums serverades, intäkt till byn! Vi konstaterade att vi har det lite bättre här.

Idag är Dagösvenskarna utspridda över världen med Gotland och Roma som bas, dom återfinns på fastlandet (den större delen av Sverige) och även Canada Kazakstan och något mer land. Huvuddelen hamnade på Gotland som hade ganska många små ofta olönsamma gårdar som gick att överta.

Kyrkklockorna från Gammelsvenskby hänger i Roma och Svenskbygården är en kopia av en av gårdarna i byn!

 

Guideföreningen tackar Sofia, inte bara för föreläsningen utan även för sitt stora engagemang för byn, och som vänortenskontakt för region Gotland-Gammalsvenskby. Bidrag till nödhjälp kan sättas in på pg 187879-2 och Swish 123 437 6141. 

 

Peter Doolk