Historik

Kort historiekåseri

 

Gotlands Guideförenings historia kan spåras till början av sjuttiotalet i det material som finns samlat idag.

Högst sannolikt har föreningen existerat innan dess. Guideföreningen benämndes under de första tio åren

”Gotlandsresors Guideförening”och ”GTF:s Guideförening”.

 

Genom åren har många kunniga och namnkunniga guider passerat revy i Guidekåren på Gotland.

(Här är ingen nämnd och ingen heller glömd.) De allra flesta gotlandsguider har varit eller är idag medlemmar i Guideföreningen.

Medlemsantalet har varierat mellan åren. I början på sjuttiotalet räknade föreningen tjugotalet medlemmar. Under senare hälften av

åttiotalet ökade medlemsantalet drastiskt, p.g.a. att bussföretag och bokningsföretag räknades bland medlemmarna.

Antalet gick sedan under första delen av nittiotalet ner till omkring sextio medlemmar men har sedan dess stadigt ökat och

idag har föreningen cirka 160 medlemmar.

Många och av varierande karaktär har diskussionsämnena och debatterna varit genom åren. Några ämnen som alltid stötts och

blötts och som fortfarande är högaktuella är arvoden, uniformer och toaletter.

I början på sjuttiotalet arvoderades en stadstrundtur med 35 kronor och om man talade främmande språk fick guiden ett tillägg

på ”hela” fem kronor. En söder- eller norrtur gav 100 kronor. Under påföljande decennium infördes en differentierad taxa beroende

på vilken tid på dygnet och om röd dag eller inte. En Fårötur kunde då inbringa 275 kronor en vardag, medan söndagar gav 545 kronor.

År 1987 framarbetades den beräkningsmodell som fortfarande används idag, bl.a. infördes då ett lägsta arvode och helg- och kvällstillägg

blev inbakat i summan. Året därefter blev tariffen differentierad med hänsyn till auktoriserade guider och icke auktoriserade guider.

Förslagen till uniformer och ensad klädsel har varit många och skiftande, bl.a. har förslag som munkdräkt och sidenskjortor

direktimporterade från Singapore förekommit. Genom att Destination Gotland och Gotlands Turistförening idag tillhandahåller en väst till

alla aktiva guider och att förslaget som framfördes under ett årsmöte ”att profetskor och fula fötter borde förbjudas” (dock togs inget

beslut i sistnämnda framställan), verkar ha hörsammats får väl uniformsfrågan anses vara löst.

Toalettfrågan däremot verkar vara ett nästan oöverstigligt problem..

Under sjuttiotalet var guidekurserna förlagda till Stockholm och under somrarna kom sedan de nyutbildade guiderna - som till större delen

bestod av på fastlandet studerande ungdomar, såväl gotlänningar som en och annan fastlänning – till Gotland för att jobba. Under sommaren,

främst under juli månad, var då uppdragen ”vikta” till dessa ”stockholmsguider” och de gotlandsbaserade guiderna fick hålla till godo med

uppdragen utanför den absoluta högsäsongen. Ändock verkar det ha funnits för få guider på Gotland. Ett djärvt förslag, som skulle råda bot

på guidebristen som framfördes i styrelsen var ”att rekrytera äldre guider som stannar – gärna hemmafruar”!

Strävan efter utbildning och kvalitetshöjning av guiderna går som en röd tråd genom alla åren av Guideföreningens verksamhet.

Guideföreningens har alltid jobbat för och genomfört många utbildningar, dels i egen regi med egna resurser, dels i samarbete med t.ex.

studieförbund. Kvalitetssäkringen kom år 1986 genom att den första auktoriseringen genomfördes och sedan dess har relativt många guider

auktoriserat sig. Intresset för auktorisation var dock, som tyvärr även är fallet i dag, lågt.

År 1983 antogs föreningens stadgar och dessa har inte ändrats stort sedan dess. Innan dess kunde man ibland väljas till ett något udda

örtroendeuppdrag. Kanske styrelseuppdraget som ”Festprisse” som förekom under föreningens ungdom ska återinföras!

Visby, Gotland i oktober 2005

Copyright © All Rights Reserved